Dagen i bilder

Är det inte underbart med snö??

Jag har nu till sist kommit mig ut på min skidtur. Morgonpigga som vi är jag å Jennyu så tog vi det nu på förmiddagen. Kallt å strålande sol!



På vår lilla tur fick även lilla Joppe följa med och oj vad han sprang. Stundtals var vi riktigt rädda att han skulle fälla oss med sina pinnar.

Leffe å joppe busar

När vi kom hem så tänkte vi att Leffe å Joppe kunde få leka en stund. Men Leffe är ju en sånn tråkig gammal fegis så det blev inte så mycket lek. Men visst ser det härligt ut i snön??



Sen så skulle jag rida lektion för Ninni på Dimma. Dimma å jag börjar komma rätt bra överens nu efter en vecka. Synd att hon inte får plats i lägenheten för då hade hon fått följa med till Skåne...

Om nån är intresserad av att köpa en charmig men egensinning islänning så är det bilden längst till vänster!! Med rätt ryttare som är berädd att lägga lite tid och energi på henne så kan hon nog gå för 6or. Tölten börjar komma men det går mycket uppåt med mycket blandade skutt.

Dom två andra bilderna är ju på världens charmigaste små fölisar! Tildra i mitten å Idunn längst till höger. Så gossiga å söta att man kan ju bara inte låta bli att gå å pussa på dom hela tiden. Vill också ha!!! Men jag ska inte impulsköpa nån häst just nu...

Så slutligen en bild för att visa Ida hur en riktig katt ska se ut!! =p

Katten

Änglavakt

Jag måste bara berätta en läskig grej som hände i går. Hade varit borta hos Ninni och ridit Dimma (som för övrigt jobbade riktigt bra!) och tagit hand om djuren när jag på väg höll på att bli påkörd av en Hemab bil. Han undvek mig med ca 50 cm å körde rätt ner i diket å rätt in i ett träd. Jag sprang ju såklart dit helt berädd på att ringa 112 men tack och lov var han helt oskadd...

Kunde gått riktigt illa för oss båda det där men tack vara min skyddsängel gick det bra =D

Skyddsängeln ingrep även i måndags då Dimma fick ett ryck och drog järnet med mig just som jag landat i sadeln. Tack och lov lyckades jag hålla mig kvar och fick stopp på hästen. Kände verkligen hur ont det hade gjort om jag i den farten hade landat på den hårda grusvägen.

Sen klarade jag ju båda mina tentor!!
Det måste jag verkligen berätta. Speciellt byggtentan som jag knappt hade pluggat nått till pga min heldag/kväll/natt med LARS/LAOS och motsvarande...

Så nu ska jag bara fäörsöka motivera mig att ta tag i min mattetenta (ska bara skriva ena). Svårt med motivationen när det finns snö ute å solen skiner. Kannske måste åka lite skidor först!?

Helgen som vara tillbringades i skogen med Härnösands insatspluton m fl. Trots att vi bara var fyra tappra från min pluton var det riktigt trevligt att få öva lite strid å få krypa runt i skogen. Riktigt bra övning men det skulle behövas oftare eftersom man glömmer lite mellan varven. Det var ju först på söndagen man började känna sig säker med vapen och förflyttningar. Nu e ju inte nästa övning förren i höst å då lär man ju ha glömt allt...
Måste verkligen se till att kunna fara på den även om det drabbar nollning och ev tentor

Näe, om man skulle leta reda på en kamera så det kan läggas upp lite fina vintriga bilder här!

Talet till mannen

Om någon missat detta så tänkte jag nu upplysa om att det idag är internationella kvinnodagen.

Så därför ska jag nu hålla talet till mannen så att ni män också får någon uppskattning idag.


Det finns ett ordspråk som lyder "Han vet inte allting, men han vet allting bättre"

Och visst stämmer det för det finns så mycket ni män är bättre på! T ex Sätta upp hyllor, byta däck på cykeln, att inte fråga om vägen eller vara riktigt riktigt sjuka...


Tre år av mitt liv har jag tillbringat på Räddningsgymnasiet Sandö och vad som är så fantastiskt med att gå på ett räddningsgymnasium är alla underbara brandmän man fick möjlighet att stöta på. De är trevliga, charmiga och minst sagt... välbyggda (välutrustade).


Att läsa räddningstjänst innebar förstås en hel del övningar med dessa underbara män. Jag minns speciellt när vi övade brand i kläder.

Övningen började med att han kontrollerade mina kläder. Sen la han sina stora muskulösa armar omkring mig och lutade sig emot mig och sa:

"När du börjar närma dig flampunkten lägger jag den här filten över oss och ser till att du får av dig kläderna så fort som möjligt. Sen rullar jag ut min grovslang, du kommer känna hur den blir styv när trycket ökar. När jag för in den under filten kan det hända att du känner av en viss turbulens, men du behöver inte vara orolig, jag är här bredvid dig hela tiden. Sen sprutar jag tills du når avsvalningsfasen".

Det var nog den bästa lektionen i mitt liv.

Inte bara under denna lektion utan även vid andra tillfällen har män uppmuntrat och motiverat mig att göra mitt bästa. Som i lumpen då man för att få se Fk Erlandsson i bar överkropp kunde göra många armhävningar...


Nu när vi ändå är inne på både brandmän och officerer. Finns det nått bättre än män i uniform?  För att inte tala om män i uniform i en pansarvagn! Det framhäver allt det man vill att en man ska stå för- maskulinitet, sexualitet, makt...


Dock är det ju ofta så att besvikelsen när uniformen väll åker av lätt blir lika stor som besvikelsen över att öppna ett kinderägg och upptäcka att man inte fått en byggsats- utan någon lite leksak. Vilken flopp!


Trots detta är det ju ändå så att en värld utan er män skulle vara väldigt mycket fattigare och mer innehållslös. Den skulle vara som kaffe utan grädde, som en kavallerist utan sporrar eller som schlagerfestivalen utan Carola. Ni förgyller helt enkelt vår värld.


Så till och med en så pass inbiten singel som jag inser att man klarar sig inte med en häst och en

massagestav! För vem ska då byta däck på cykeln??